skepp ohoj!
Är förbannat trött på allt hårdsmält.
så här har ni en ny, mer lättsam blogg som jag ska vara duktig på att uppdatera. http://www.censursur.blogspot.com
så här har ni en ny, mer lättsam blogg som jag ska vara duktig på att uppdatera. http://www.censursur.blogspot.com
00.40
och jag sitter i hans säng och håller i boken han läser just nu. tänker på att bladen jag tar i har han nuddat för bara ett x antal timmar sedan. den mjuka pärmen har han hållit i sina stora varma händer.
meningarna, styckerna jag läser. han har läst allt. uppfattat. tolkat. det är sånt man gör. läser och tolkar. långsamt skjuter man sin världsbild åt ett lite annat håll. eller längre åt samma.
jag vill in i boken slicka i mig sidorna och orden
riva ut bladen och smeka mig med dem
jag vill ha spåren han lämnar efter sig över hela min kropp
att det ska fastna där och att han ska vara utanpå och inuti och överallt där jag är.
jag vill tänka hans tankar.
tränga in i hans huvud. vila inuti hans bröstkorg.
jag vill slicka av svettet från kroppen
känna det salta på tungan
allting han tar i eller är blir heligt
heligt framför mig.
suktar
åtrår
vattnas
en skör tråd det där vad som är sund eller osund attraktion
ibland när han tar tag i mig blir jag alldeles stilla
kanske är det ögonblicket
jag vill behålla det.
och jag är alltid sån. antingen eller. inget mitt emellan.
alltid antingen eller:
tom
likgiltig
avskyr
äcklas
eller
besatt
passionerad
lätt
regn i luggen som inte gör nåt inte ens
stör
om en sak till
saker jag haft i huvudet på senaste som jag inte kunnat släppa riktigt.
scenen i the hours när vattnet sköljer över sängen på hotellrummet
bacon
peruker
2 olika karaktärer jag inte känner. jag vet faktiskt inte ens deras namn
fjädrar
om daulmonster
där hon fann
tillfredsställelse i tavlorna. flickor med gafflar i huvudet.
ett korea i brand.
jag kan ingenting om städer. när folk frågar mig om avstånd blir det alltid missförstånd. jag svarar "ont" eller "fyra gånger i timman". nu mer tror jag att jag utstrålar det. avstånd och avgångar.
lite som att jag faktiskt kan börja gråta handfallet när jag måste bevittna ett avsked på centralstationer.
personer som flyr på tåg. lämnar sina hjärtan på perrongen.
jag kan ingenting om städer geografiskt sätt. vet inte vart någonting ligger.
men jag är en sån som är bra på att sitta på varm asfalt, springa ner för backar.
jag är en sån som luktar mig till platser istället för att använda gps
jag är en sån som inte klarar fler avsked eller försenade avgångar.
kanske är det det jag skyller på. "jag har inte kommit iväg än. det är för krångligt. jag glömmer alltid biljetterna på hallbyrån."
när folk frågar mig varför jag skriver om död brukar jag svara för att det är det enda som är säkert.
om att bli stor
Jag är livrädd för allt egentligen.
Om jag skulle skriva en lista skulle den aldrig ta slut.
Vi kan istället bocka av några saker jag inte är rädd för
___ space
först tänkte jag att det skulle se ut ungefär såhär
böcker
musik
katter
vogue
en varm nacke
franska vinyler i hans etta
hans händer om mig
jag tror jag får reducera detta. när jag tänker närmre på saken är jag lika livrädd för bra böcker som för dåliga. om inte mer rädd. allt som kan beröra mig, förändra mig. jag är rädd för förändring hur mycket jag än välkomnar den. ber på mina bara knän. samma sak med bra musik. dålig musik kanske borde stå med. den kan man i alla fall skratta åt.
egentligen är dem tre sista punkterna störst sanning
jag visste inte att allt kunde kännas så lätt.
ska det inte vara något stort hål inuti?
ska det inte vara jobbigt och tvåsamhetsaktigt och neurosaktigt panikaktigt
nej
____ space
om snedsteg. och förnyelse.
Det finns alltid en tid före och en tid efter
jag brukade tänka att jag stod stilla
i mitten av en snökula. en sån man skakar.
att jag hade brinnande buskar till frisyr och att det inte fanns en plats för mig.
någonstans.
vad trodde jag
det finns alltid plats
det finns alltid en tid före och en tid efter
det är konstigt hur prioriteringar förändras med en
så drastiskt
inga fler kompromisser.
hur det inte finns några regler till när människor bryter upp dörrar
tar sig in
tar tag i en
hur man blir bubblig inombords när han tittar på en
just när man trodde allt var utom räckhåll
det finns alltid en tid före och en efter
en ny
jag brukade tänka att jag stod stilla
i mitten av en snökula. en sån man skakar.
att jag hade brinnande buskar till frisyr och att det inte fanns en plats för mig.
någonstans.
vad trodde jag
det finns alltid plats
det finns alltid en tid före och en tid efter
det är konstigt hur prioriteringar förändras med en
så drastiskt
inga fler kompromisser.
hur det inte finns några regler till när människor bryter upp dörrar
tar sig in
tar tag i en
hur man blir bubblig inombords när han tittar på en
just när man trodde allt var utom räckhåll
det finns alltid en tid före och en efter
en ny
om förändring (och förälskelse)
solen bränner i nacken på honom
det är eftermiddag på östra
vi släpper inte varandras händer
jag bär en hel planet inombords
har börjat skymta vita strån i hans skägg
det är vackert att dra fingrarna igenom
som årsringarna på ett träd
jag undrar alltid vilka andra flickor
som haft sina fingrar där
20
cigarettlukten slår emot honom när han lägger läpparna mot hennes nacke
"det kommer ta död på dig tillslut"
nej, det är mitt hjärta
fjärilshjärtat
det är det som kommer döda innan något annat hinner närma sig ens
"det kommer ta död på dig tillslut"
nej, det är mitt hjärta
fjärilshjärtat
det är det som kommer döda innan något annat hinner närma sig ens
visst gör det ont..
Himlen
inte så lite på glänt nu utan vidöppen. Ett stort hål i himmelen och på de flesta sätt tröstar det. För första gången på länge känns det som det regnar för mig, det stora svarta hålet av kladdiga kanter, damm och hår. Det regnar för att jag ska kunna vakna om en vecka och andas igen. Utan att behöva ha extra lite kläder på mig för att känna det kalla närmre mot huden. Det är något i luften och det gör inget att allt spricker och brister
för första gången på länge brister annat än mig
inte så lite på glänt nu utan vidöppen. Ett stort hål i himmelen och på de flesta sätt tröstar det. För första gången på länge känns det som det regnar för mig, det stora svarta hålet av kladdiga kanter, damm och hår. Det regnar för att jag ska kunna vakna om en vecka och andas igen. Utan att behöva ha extra lite kläder på mig för att känna det kalla närmre mot huden. Det är något i luften och det gör inget att allt spricker och brister
för första gången på länge brister annat än mig
hey mr roadkill
det luktar snabbmatshak och bläck
hon är dödens ensam
det är såhär det luktar
dött kött i händerna på dig
hon har inget du kan behålla
du kan hennes namn
nöjer dig med det
nöjer dig med vem fan som helst
som överröstar alla invektiv i ditt huvud
du har inget hon kommer behålla
du kommer lukta snart du med
roadkill
ett lik bakom ett snabbmatshak
och ingen kommer minnas det här
kvällarna ni var tillräckliga i varandras armar
det är bara stanken
det som är över
allt som ruttnat
lämnat jordelivet
you don't need to be so lonely
så jag sitter i Davids fönster i sthlm. Fönsterblecket är stort och lägenheten hur många meter över havet som helst. Jag känner mig lugn. Jag är nytatuerad, mina fingrar är lite svullna. Men fina är dem, trots blod och plast. Ibland måste man göra vissa saker, får tumma ur och ta tag i sitt jävla liv. Tex sluta tjata om allt man vill göra och ta möjligheterna när möjligheterna ges. Eller rycka dem ur handen på den där jävla guden.
Det är sol. och jag känner det nu
I don't need to be so lonely
Det är sol. och jag känner det nu
I don't need to be so lonely
23.23
ni äcklar mig
ni äcklar mig med det ni säger och försöker
ni försöker göra det bra, försöker förklara, komma undan.
ni är så jävla egoistiska ibland
jag blir rädd
så tanken slog dig inte att det kanske skulle göra ont? skulle göra ont och vara helt jävla fel?
är så trött på att lita på folk
hur kan ni komma med kraven
hur kan ni
ni borde tamejfan skämmas
skämmas så ögonen ploppar ut på er.
ja, jag är ledsen.
ni äcklar mig med det ni säger och försöker
ni försöker göra det bra, försöker förklara, komma undan.
ni är så jävla egoistiska ibland
jag blir rädd
så tanken slog dig inte att det kanske skulle göra ont? skulle göra ont och vara helt jävla fel?
är så trött på att lita på folk
hur kan ni komma med kraven
hur kan ni
ni borde tamejfan skämmas
skämmas så ögonen ploppar ut på er.
ja, jag är ledsen.
21.05
och så är det den här
den hårfina gränsen
vad är okej
vad ska packas ner
när ska man packas upp igen
köttbitar och i tusen delar
Farmor sa häromdan att hon såg något annat i mina ögon, en gnista hon inte sett på hur länge som helst och jag förstår inte
försöker hitta mönster eller sluta tänka om tankar men ändå
att det skulle vara möjligt
är det bättre såhär
kommer det bli bättre såhär
saker som varit så stora innan blir plötsligt så små och jag växer i skiten på något sätt, blommar redan mellan asfalten och vågar på något sätt andas igen. andas och inte hålla in magen och ihop med knytnävarna
men så allt annat
cold is comfort, comfort is cold
imorgon åker jag till stockholm
tänker tågtankar
tänker på mig själv
18
du säger
det finns fortfarande lite tid kvar
resväskorna är inte packade
du har inte åkt än
älskade
du åkte för längesen
alla dessa nätter
jag försökte hålla dig i mina händer
du var sand
det är dags nu
att andas höstluft igen
detta året
har ingen av oss varandra
och jag kommer sakna dig
kanske mer än någon man
jag skrivit om
men ibland
bara man måste kasta sig utför
inte vara rädd för fallet
hur ont det än gör
att landa hårt
ljudet av ben
som går i svart asfalt
och det är dags
dags för mig att ta mig ut
älskade du
jag ska gå nu
och aldrig någonsin
ska jag blicka bakåt igen
concrete gold
It was broken words that she said to me
“My blood runs deep why won’t you let it bleed?”
The peoples crown lays at my feet
a dumb animal trying to crawl
But she comes now in the night
a blind baby walk in to the light
A life spent waiting for a volcano to blow
so the mountain can go and fall
And all the babies they’re just trying
dying
To find a place to call home
And they try so they’re lying
lying
I’m so sick of all these people
I wish that they would just go slow
Go sow
And watch it grow
I’m so scared of all my dreams
I wish I could sleep tonight
You know it’s the people
They hold you down
but you know they hold your crown
An anchor connects us with the ground
You wouldn’t believe how many times this voice has spoke and not made a sound
Oh wont you go tell a little fire for us
And all the babies they’re still trying
dying
To find a place to call home
But they try so they are just lying
lying
I’m so sick of all these people
I wish that they would just go slow
Go sow
And watch it grow
I’m so scared of all my dreams
I wish I could sleep tonight
But you know it’s the people
They hold you down
but you know they hold your crown
(You’re the light your Lucifer)
“My blood runs deep why won’t you let it bleed?”
The peoples crown lays at my feet
a dumb animal trying to crawl
But she comes now in the night
a blind baby walk in to the light
A life spent waiting for a volcano to blow
so the mountain can go and fall
And all the babies they’re just trying
dying
To find a place to call home
And they try so they’re lying
lying
I’m so sick of all these people
I wish that they would just go slow
Go sow
And watch it grow
I’m so scared of all my dreams
I wish I could sleep tonight
You know it’s the people
They hold you down
but you know they hold your crown
An anchor connects us with the ground
You wouldn’t believe how many times this voice has spoke and not made a sound
Oh wont you go tell a little fire for us
And all the babies they’re still trying
dying
To find a place to call home
But they try so they are just lying
lying
I’m so sick of all these people
I wish that they would just go slow
Go sow
And watch it grow
I’m so scared of all my dreams
I wish I could sleep tonight
But you know it’s the people
They hold you down
but you know they hold your crown
(You’re the light your Lucifer)
