dum och ung

tycker om att sitta på köksgolvet och få smulor i röven. dammsugar dåligt, och det är väl mitt fel. i guess.
sitter med en drink i ett EGET glas. pappa är snäll och gör sånt till mig. jag älskar min pappa. fast än han är sur som fan ibland. men det är lugnt med mig.

mamma står vid spisen och det är ovanligt, ovanligt för det är sådant som min far brukar göra. hon tar flygande jakob till helt nya nivåer, och hon är tvungen att kommentera hur det är så lustigt att vi gör det med quorn istället för kyckling.
vad är det som är lustigt frågar jag. kyckligen har ju ett hjärta.

Jag älskar min läslampa, den har fina små mönster på sig. blommor och en fin ranka, jag som inte brukar vara så mycket för sådant som tar sig in överallt och tar över. men den är så vacker. världens finaste sken har den också, mysigt och lugnande. jag älskar min lampa!

så jävla nöjd. ok kanske inte jävla men nöjd iaf. nöjd över att slippa bry sig så överdrivet mycket, bry sig om hår eller pannor stubbiga ben när man dansar fram med klänningar som inte går över knäna ens och vara nöjd med det. inte behöva bry sig om något för man är trygg på något sätt. och lugn. 
nöjd med att snart är det italien och kunna vaggas till sömns längs med bergen och havet och allt där emellan. nöjd med att jag läser drömfakulteten nu som är det bästa på mycket mycket länge. tack madde.

"THINGS TO DO BEFORE I DIE. 

1. Tell my daughters I love them several times. 
2. Find Don a new wife who the girls like. 
3. Record birthday messages for the girls for every year until they're 18. 
4. Go to Whalebay Beach together and have a big picnic. 
5. Smoke and drink as much as I want. 
6. Say what I'm thinking. 
7. Make love with other men to see what it's like.
8. Make someone fall in love with me. 
9. Go and see Dad in Jail. 
10. Get false nails. And do something with my hair."

jag är nog en party pooper trots allt, på de flesta sätt & vis. jag antar att mina vänner får finna sig i det helt enkelt, och tycka om mig ändå. jag såg Laura marling igår, men inte nog med det, jag pratade med henne med. fint var det. och man tänker ju någonstans att hon är en helt vanlig människa men det är så jävla svårt att fatta.

jag är väl bara så orolig - du kommer på att jag inte är den du förväntade dig, kanske inte förväntade dig heller utan mer redan trodde. att det sprack i dagsljuset och rann längs ansiktet på mig. du är så himla fin.
fan. kan inte sluta tänka på det. på dig.

Jag vet inte var jag ska börja, eller sluta.
för alla ord tar slut, åker ner i mellangärdet igen och fastnar där.
ni behöver inte mina ord nu, bara ta er tid att se och lyssna, och inse.

jag tänker bara på de tusentals djur som ligger i sina små kalla burar precis i denna stund,
medan jag ligger i min varma säng. vill ta hand om de allihopa och låta de sova här inne i en varm lägenhet..  -eller bara önskar att de fick ta hand om sig själva ute i det fria. sen tänker jag på hur man ändå hyser lite hopp om framtiden då det finns människor som gör sitt allt för att stoppa detta. sen tänker jag på de människor som är orsaken till att pälsfarmar i sverige fortfarande existerar, och då skär det i hjärtat. fyfan ..

§ 4 - Sveket mot minkarna from Djurrättsalliansen on Vimeo.

jag har varit borta hela dagen och fått dåligt samvete gentemot Agust
jag har varit borta hela dagen och min inkorg är lika tom som när jag åkte hemifrån
jag har varit borta hela dagen och jag vet inte när nätter senast kändes så som dessa, man är inte mer än människa, man försöker att tvinna ihop alla omkring en medan man sakta glömmer bort sig själv.
tänk att man aldrig tillåter sig själv att försvinna in i det glada, att omfamnas utav staden i cellofan.
men det är väl det att det har en tendes av att sticka i kanterna.
för det är så svårt. så svårt att hålla fast i någonting. i någon.

har planerat att bli ett med balkongen inatt. balkongnätter kan vara bra fina, trots att man är ensam i sitt eget sällskap.

När man var mindre pratade man alltid om vad man skulle bli när man blev stor. inte vad man VILLE bli, utan vad man SKULLE bli. de flesta tjejerna i min klass (och säkert alla andra klasser i sveriges skolor) ville bli veterinärer eller barnmorskor (fast det var ett allt för komplicerat ord, man använde nog barnskötare istället. det klinga bra)
Jag ville aldrig jobba med barn, jag ville aldrig jobba med djur när jag var liten heller, ironiskt nog. jag som älskade alla levande ting, maskar och nakenråttor var vackra i mina ögon, kommer jag ihåg och har jag fått höra i efterhand med. jag vill fortfarande inte jobba med barn, jag är en såndär svikare i samhället, det svarta fåret i familjen, den bittra nästan - kvinnan som inte vet om hon ens vill ha barn. sen kan de väl vara söta att titta på eller så. som min systerdotter, jag tror jag älskar henne så att det gör ont ibland. men hon är speciell, såklart.
jag tror jag sa någon gång att jag ville bli veterinär jag med, för att inte verka hjärtlös eller för att bara inte orka förklara mig. nu vet jag bättre än så, man ska inte säga saker för att vara andra till lags, när man varje dag kämpar med sina egna inre personer som alla vill - och måste, tillfredställas. jag vill gärna jobba med djur i dagens läge, det är tyvärr fortfarande allt för få som har det intresset. och jag tror inte att någon av tjejerna i min klass som skulle bli veterniär har det brinnande intresset idag. tyvärr.

Så, medan killarna fantiserade om att bli brandmän eller poliser (antagligen inte alla. speciellt inte de dära några som hade helt andra tankar. men som ljög. det är sånt man gör ibland. för att kunna orka) så hade jag redan bestämt mig för att bli journalist. vilket för mig innebar att man skulle få skriva och tycka till, och kanske synas ibland. inte hade jag någon aning om vad det egentligen handlade om, och inte visste jag att man kan jobba som frilansare eller att man inte får låta sina egna åsikter speglas i tidningen. jag trodde bara att man skulle få visa världen vad man tyckte och det var det. att äntligen få läsas, höras, synas, av något mer. något större.

det var min högsta önskan och min största dröm i fyra år, tills min lärare i åttan sa till mig att man måste ha bättre betyg i matte, och att det skulle bli svårt för mig. poff, där sprack det. min dröm och min säkerhet som jag kravlat mig fast vid som en igel, en parasit i flera års tid. allt var värdelöst helt plötsligt och ibland kommer saker som ett slag i ansiktet på en, för att man senare ska kunna resa sig upp och ändå orka kämpa sig igenom det.
det gjorde inte jag. jag hade ingen aning om vad jag ville egentligen, jag ville väl bara ha något som var mitt, som ingen annan fick eller kunde röra. som ingen var intresserad av men som alla fascinerades utav.
för det var ju inte min dröm. det var någon annans.

det jag försöker säga är att tänk vad lätt man ändras, förändras.
det är så lätt att drömmar, vare sig äkta vara eller bara fantasier, lukras upp, blir ett med det förflutna eller något man bara spolar ner i toaletten en morgon när man vaknar med en annan åsikt.

jag har fortfarande ingen aning om vad jag vill bli när jag blir stor.


min högsta och enda önskan är mest att aldrig behöva bli stor.
jag börjar tro att den aldrig kommer slå in. tyvärr.

... jag gjorde en hemskt pinsam grej idag.
jag som inte brukar tycka att saker och ting är så pinsamt längre, har liksom kommit över det stadiet i livet.
men när jag och Helena är på väg förbi maxi så ser jag en dude lite längre fram som jag jobbade med till och från förra sommaren, då börjar man ju tänka typ "ahaa hur ska jag uppföra mig? ska jag ignorera och hoppas på att det var verklighetstroget? näe. ska jag bara vinka? näe. kommer han heja först?" NÄE.

det visar sig nämligen att han inte känner igen mig alls. och i ett desperat försök i att bli ihågkommen skiner jag upp som en sol och halvskriker "HÄÄÄEJJJJ" som värsta abcungen. ni skulle sett hans ansiktsuttryck. jag tror aldrig mer jag vill gå på en gångbana i kungälv. hur töntigt det än låter!

Klockan är 03.38 och jag är pigg!
har fått mina åtta timmars välbehövda sömn, och suttit i köket och konverserat med mor och far. Agust fattar ingenting, är typ förvirrad och måste tänka "vad fan gör alla uppe nu??!?! detta är inte vår dygnsrytm?????"
men ja, deras plan går tidigt och de åkte precis. då var man själv igen men inte ensam. det är skillnad. en väldigt stor skillnad.

Tycker det här med relationstatusar på facebook är väldigt komiskt! speciellt läckert är det när någon satt "det är komplicerat" som status. hmm, då undrar jag vad facebook-crew tänkte när de kom på de olika alternativen.
för tydligen är man singel/gift/förlovad/upptagen ELLER så har man det komplicerat.
jag menar det är ju tur att det aldrig är komplicerat att vara gift eller förlovad? det är tur att det aldrig är så komplicerat att vara singel? kanske borde de byta upp sig, gå lite mer rakt på sak som oss ungdomar "har ett kk förhållande med;"  ?


jag menar, jag kan inte komma på hur man annars ska tolka "det är komplicerat?"
måste ju betyda "vi knullar men saknar intresse av varandra annars"