dum och ung

där hon fann
tillfredsställelse i tavlorna. flickor med gafflar i huvudet. 
ett korea i brand.

jag kan ingenting om städer. när folk frågar mig om avstånd blir det alltid missförstånd. jag svarar "ont" eller "fyra gånger i timman". nu mer tror jag att jag utstrålar det. avstånd och avgångar.
lite som att jag faktiskt kan börja gråta handfallet när jag måste bevittna ett avsked på centralstationer.
personer som flyr på tåg. lämnar sina hjärtan på perrongen.

jag kan ingenting om städer geografiskt sätt. vet inte vart någonting ligger.
men jag är en sån som är bra på att sitta på varm asfalt, springa ner för backar.

jag är en sån som luktar mig till platser istället för att använda gps
jag är en sån som inte klarar fler avsked eller försenade avgångar.
kanske är det det jag skyller på. "jag har inte kommit iväg än. det är för krångligt. jag glömmer alltid biljetterna på hallbyrån."

när folk frågar mig varför jag skriver om död brukar jag svara för att det är det enda som är säkert.