dum och ung

Är förbannat trött på allt hårdsmält.
så här har ni en ny, mer lättsam blogg som jag ska vara duktig på att uppdatera. http://www.censursur.blogspot.com

och jag sitter i hans säng och håller i boken han läser just nu. tänker på att bladen jag tar i har han nuddat för bara ett x antal timmar sedan. den mjuka pärmen har han hållit i sina stora varma händer.

meningarna, styckerna jag läser. han har läst allt. uppfattat. tolkat. det är sånt man gör. läser och tolkar. långsamt skjuter man sin världsbild åt ett lite annat håll. eller längre åt samma.


jag vill in i boken slicka i mig sidorna och orden
riva ut bladen och smeka mig med dem
jag vill ha spåren han lämnar efter sig över hela min kropp
att det ska fastna där och att han ska vara utanpå och inuti och överallt där jag är.
jag vill tänka hans tankar.
tränga in i hans huvud. vila inuti hans bröstkorg.

jag vill slicka av svettet från kroppen
känna det salta på tungan
allting han tar i eller är blir heligt
heligt framför mig.

suktar
åtrår
vattnas

en skör tråd det där vad som är sund eller osund attraktion

ibland när han tar tag i mig blir jag alldeles stilla
kanske är det ögonblicket


jag vill behålla det.




och jag är alltid sån. antingen eller. inget mitt emellan.
alltid antingen eller:

tom
likgiltig
avskyr
äcklas

eller

besatt
passionerad
lätt
regn i luggen som inte gör nåt inte ens


stör

där hon fann
tillfredsställelse i tavlorna. flickor med gafflar i huvudet. 
ett korea i brand.

jag kan ingenting om städer. när folk frågar mig om avstånd blir det alltid missförstånd. jag svarar "ont" eller "fyra gånger i timman". nu mer tror jag att jag utstrålar det. avstånd och avgångar.
lite som att jag faktiskt kan börja gråta handfallet när jag måste bevittna ett avsked på centralstationer.
personer som flyr på tåg. lämnar sina hjärtan på perrongen.

jag kan ingenting om städer geografiskt sätt. vet inte vart någonting ligger.
men jag är en sån som är bra på att sitta på varm asfalt, springa ner för backar.

jag är en sån som luktar mig till platser istället för att använda gps
jag är en sån som inte klarar fler avsked eller försenade avgångar.
kanske är det det jag skyller på. "jag har inte kommit iväg än. det är för krångligt. jag glömmer alltid biljetterna på hallbyrån."

när folk frågar mig varför jag skriver om död brukar jag svara för att det är det enda som är säkert.

Jag är livrädd för allt egentligen.
Om jag skulle skriva en lista skulle den aldrig ta slut.
Vi kan istället bocka av några saker jag inte är rädd för




___ space




först tänkte jag att det skulle se ut ungefär såhär

böcker
musik
katter
vogue
en varm nacke
franska vinyler i hans etta
hans händer om mig



jag tror jag får reducera detta. när jag tänker närmre på saken är jag lika livrädd för bra böcker som för dåliga. om inte mer rädd. allt som kan beröra mig, förändra mig. jag är rädd för förändring hur mycket jag än välkomnar den. ber på mina bara knän. samma sak med bra musik. dålig musik kanske borde stå med. den kan man i alla fall skratta åt.

egentligen är dem tre sista punkterna störst sanning

jag visste inte att allt kunde kännas så lätt.
ska det inte vara något stort hål inuti?
ska det inte vara jobbigt och tvåsamhetsaktigt och neurosaktigt panikaktigt
nej



____ space

Det finns alltid en tid före och en tid efter


jag brukade tänka att jag stod stilla
i mitten av en snökula. en sån man skakar.
att jag hade brinnande buskar till frisyr och att det inte fanns en plats för mig.
någonstans.

vad trodde jag
det finns alltid plats

det finns alltid en tid före och en tid efter
det är konstigt hur prioriteringar förändras med en
så drastiskt
inga fler kompromisser.

hur det inte finns några regler till när människor bryter upp dörrar
tar sig in
tar tag i en

hur man blir bubblig inombords när han tittar på en
just när man trodde allt var utom räckhåll




det finns alltid en tid före och en efter
en ny