18
du säger
det finns fortfarande lite tid kvar
resväskorna är inte packade
du har inte åkt än
älskade
du åkte för längesen
alla dessa nätter
jag försökte hålla dig i mina händer
du var sand
det är dags nu
att andas höstluft igen
detta året
har ingen av oss varandra
och jag kommer sakna dig
kanske mer än någon man
jag skrivit om
men ibland
bara man måste kasta sig utför
inte vara rädd för fallet
hur ont det än gör
att landa hårt
ljudet av ben
som går i svart asfalt
och det är dags
dags för mig att ta mig ut
älskade du
jag ska gå nu
och aldrig någonsin
ska jag blicka bakåt igen
Kommentarer
Trackback
