dum och ung

Det går i intervaller, krafterna kommer och går. men nu, nu ger jag mig inte. min mage gör ont. mitt huvud gör ont och oron gör ont. till råga på allt tror jag att jag fått urinvägsinfektion igen. min hals gör ont. men det finns inte tid för att klaga just nu, för låter jag tiden komma låter jag känslan av otillräcklighet leta sig fram och jag är trött på den. trött på att begränsas av mig själv eller av osagda meningar här hemma. för det känns. jag ska starta en teatergrupp och klara allt på egen hand. (eller tja, lite ABF. självfallet) för att jag KAN. och jag VILL.


dagens tips: säg inte "kan någon ta honom, det känns som om jag håller i en apa." När du sitter med din kusins några månader gamla bebis i knät. som dessutom har bolivianskt blod i sig. ingen hitt kan jag tala om.

ÄNTLIIIIGEEEEEEEN har jag beställt min ifån. skriver fån för att jag är så fånig egentligen, beter mig som en sketen liten unge dagen innan julafton. skillnaden mellan ungen och mig är att jag får vänta ÅTTA jävla veckor på att få min fån. DEDU! nu ska jag lukta på sidorna i min nya bok om Frida Kahlo och se filmen om hennes liv, för kanske femte gången. DEN ÄR JU SÅ BRA

Sitter och lyssnar på Ted Gärdestad, och insåg just att han sjunger "när blev solen gul, när fick vagnen hjul? jag bara uuuuuundrar". Detta var chockerande eftersom jag hela min uppväxt fram tills idag trott att han sjunger "oouuh... när blev solen gul, när fick VARGEN hjul? jag bara uuuuundrar". Kommer ihåg att jag tänkte när jag var liten "men Ted, klart att du undrar det. Vargen har ju inte fått några hjul än". JÖSSES.

Jag skriver alltid ner små anteckningar i mobilen eller i mitt block jag bär med mig i väskan, för att jag inte ska glömma bort alla dessa skitbra genialiska idéer eller tankar jag tänker, eller saker jag ska skriva. ett problem tycks dock återstå och det är att jag aldrig hinner/kan skriva en sammanhängande mening. detta verkar vara en omöjlighet i min och t9's värld. till exempel skulle jag ju kunna skriva ner "skriv om hur du såg världens roligaste skor när du satt på bussen" men nej. kollar man på mina heliga skrifter så står det bara: skobuss. JAHA tänker jag två dagar senare när jag ser anteckningen, och kan bara inte komma på vad fan jag menade. antagligen tänker jag på alla andra saker typ att jag skrivit fel och att det ska stå skoLbuss. ja, ni fattar. detta var även ett kasst exempel eftersom jag SJÄLVKLART aldrig kommer glömma världens roligaste skor. de finns faktiskt (nästan) fångade på bild. i somras såg vi dem, jag, neche och jelena. på kanske världens mest korrekta och pk människa.

 men i alla fall, här är tydligen några anteckningar jag anser vara extra VIKTIGA tankar:

dagiskärlek
83-årig söt tant
läppinen + herrgårdsvägen + guldsmedshyttan
skriv om att du grisa
sundhast.se
"paris är ett lögn"


jahaja... då var det bara en sak kvar då och det är att förklara dessa. vet inte om det går. känns som att den där ashärliga känslan som infann sig då jag var med om/tänkte på dessa scenarion på något sätt inte är... lika ashärlig längre. mest bara förvirrande! men då börjar vi: 
 
dagiskärlek - i går när jag gick från bussen bort till jobbet skulle jag precis öppna dörren till pisstunneln in till nordstan när min "dagiskärlek" mattias gick förbi mig. har inte sett honom sen ja, dagis. då undrar ni säkert "omg hon KÄNDE IGEN HONOM, hon måste ha varit deeeeply inlöööööv". svar nej. alla fattar ju att dagiskärlek innebar att man bara inte hatade någon lika mycket som de andra barnen. och att man kanske hoppade på samma studsmatta ibland. nåväl, anledningen till att jag kände igen honom var för att HAN SÅG EXAKT LIKADAN UT. NO JOKE. jag slår vad om att han till och med hade samma par byxor men förlängt dem lite. frisyren och ansiktet var precis som på en treåring. det var så ofattbart. hur en människa liksom fastnat så i tiden. sen tänkte jag på ett försvarstal med henrik schyffert när han lägger fram sin teori om att vår klädstil har en tendens av att fastna i den tiden vi på något sätt fick bekräftelse eller kände oss riktigt lyckade. då tyckte jag ännu mer synd om mattias. han har alltså inte fått någon bekräftelse eller känt sig lyckad på 16 år.

83 årig söt tant - ja, får ju inte gå in på några detaljer men häromdan pratade jag med sveriges kanske ensammaste 83åring i telefon. jag ville krama henne och berätta att jag kunde åka några mil till staden hon bodde i och dricka en kopp te med henne. det gjorde jag inte. istället var jag tvungen att fortsätta samtalet och det slutade med att jag sålde till henne. då kändes det bara ännu värre. det var ju uppenbart att hon köpte för att hon var ensam och ville få lite mer värdefull kvalitétid i telefonen med mig. tre minuter extra var ju ungefär vad hon fick. åhh. men hon berätta om livet hon hade levt och det lät fint i alla fall.

läppinen + herrgårdsvägen + guldsmedshyddan - .... ja. vad finns det att säga? höll på att vrida mig av skratt när jag skulle fråga "är det här hos läppinen?" jag menar LÄPPINEN ... sån himla finnestereotyp. när jag sedan såg att han bodde på herrgårdsvägen i GULDSMEDSHYDDAN gick det inte. det brast. det fattar väl vem som helst?

skriv om att du grisa - min största passion här i livet är en god kopp sojacappuccino från espresso house. det är liksom ett måste när man går förbi. hela min själ och kropp bara skriker JA!JA! ibland känns det som om jag inte kan tänka en enda rationell tanke innan jag fått min dagliga dos. ja, jag är skadad av detta jävla hipster&take-awaysamhälle. jaja. imorse slog jag på stort och festade till det lite extra med några scones till. sen tog jag min take-awaymugg och min take-awaypåse och gick till jobbet. väl framme fick jag leta fram en extra stor tallrik för att inte söla ner bordet med min take-awaysylt.
en sak som jag kommit fram till nu på senare tid är att jag alltid måste tjöta en jävlans massa under mina måltider, för är alltid sist klar. helt plötsligt vart det dags för ett litet möte. tog då med mig min take-awaysylt, mina take-awayscones med min take-away mugg (som då alltså ser ut som om den blivit antastad av någon. helt jävla blodröd. mitt läppstift kletar alltid ner så väldans mycket)
sen är allt som en dimma ....... sitter nämligen runt detta relativt lilla bord med tre nya arbetskollegor (vuxet)
och bara... äter som en grottmänniska. slafsar med sylten, spiller cappuccino.. tappar min take-awayscone upponer på tallriken och bara BRYR MIG INTE. smular ner klänningen och skojar till det med ett "känner mig som kakmonstret nu HEHEHHE" varpå INGEN skrattar. alla är gravallvarliga och seriösa. där någonstans började jag förstå att jag gått för långt. hedanefter överväger jag att över huvudtaget inte äta offentligt. kanske äter på toa imorgon. en annan liten parantes som också ska påpekas är att när jag kom hem ikväll upptäckte jag världens största bit broccoli mellan tänderna. jag har inte ätit sen lunch och INGEN har sagt något. mina arbetskollegor måste alltså gottat sig åt det här hela dagen. eller äcklats utav det. gränsen är hårfin.

sundhast.se - finns väl kanske roligare anteckningar än den här. men ska också understrykas att detta är den enda anteckning som det liksom inte går att utveckla något mer till. mer än att jag tydligen tycker det var väldigt lustigt att jag i ett samtal helt plötsligt satt och pratade om hästar. och om hö.

"paris är en lögn" - den här är nästan tråkigare än den förra. men en kille jag snacka med sa att hans mamma inte var hemma "hon är inte hemma nu. hon är i paris." och DÅ börjar jag skratta. som om det vore något lustigt? jag tyckte ju bara att det vore så himla kul om det vore en lögn. en bortförklaring istället för "mamma är inte hemma nu hon är och handlar". det hade varit så imponerande att dra till med en sån lögn. så kreativt och just för att det är så jävla onödigt. stenskönt!


JÄVLAR silket långt inlägg detta blev. man kan ju nästan tro att jag inte har något liv. det har jag. vill jag tillägga då.

åhhh detta är så sablans typiskt!!!!!!! sitter vaken när jag borde sova, läser skitroliga saker och vill INTE SOVA.
har en kusligt, rysligt bra idé. alltså jag tror inte ni fattar, den är FENOMENAL, alltså GENIALISK... finns en liten detalj dock. kan tyvärr inte skriva ner den här. men en slags hake kan man säga. ja, det var väl roligt för er att få tråna och sukta. (er, det är alltså typ du kajsa eftersom ingen annan läser den här bloggen)
idag kom jag till jobbet och kände mig sämst i världen typ, la sedan FEM ORDER och kände mig som kungen själv (kom på att det uttrycket nog är ganska inaktuellt. vad jag fattar så mår nog inte kungen så bra these days)
a, nu tänker jag iaf den ascoola typ adidas-slogan.en i huvudet "impossible is nothing". eller om det är nikes. ingen aning. budskapet kom ändå fram. nu lever jag i en framtidsvision om att jag ska bli asrik och bo i en fin lägenhet med högt tak som jag kan lägga handpenning på om sisådär två år. i verkligheten lever jag på nudlar i ett kollektiv jag blev tvingad till att flytta in i. typ.

kajsa klippte mig igår.
jag blev nöjd.

drömmer om kanske sju olika saker samtidigt. jag har blivit skadad. i natt drömde jag att jag fick en iPhone av min barndomsväns pappa. MARIGONAS PAPPA!!!! ok no1. senast jag såg/läste/hörde något om Marigona var typ... två år sen? hon lever liksom inte ens på facebook, då fattar ni. no2. är detta någon undermedveten känsla som smyger sig fram? jag menar, så vitt jag vet har jag alltid typ avskytt hennes pappa. no3. JAG DRÖMMER OM EN JÄVLA MOBILTELEFON? whaaaaaaaaattttttttttttttttttttttttttttt. Fattar noll. noll.
har typ två plikter idag, kanske tre. städa kattlådan, borsta Agust och TA PÅ MIG KLÄDER. det regnar lite ute nu. jag vill inte vara med. vill inte vara med när snön smälter bort redan innan jul.

däremot vill jag vara med när detta händer:
1. om typ två veckor när jag får BESTÄLLA min iPhone (.......... snälla vi lämnar det så. vet att jag är tragisk)
2. julbak med Vildis och fina systrar.
3. julmys
4. JULEN!!!!!!!!!!!
5. Slå in paket
6. Dricka glögg och klä julgranen + se grinchen med Hanna. en årlig tradition!
7. bygga pepparkakshus med Anton (han vet inte om detta än men vi ska bygga ett eget. från grunden)


nu tänker jag fortsätta läsa i min psykologibok jag senast öppnade förra året. varför? jo, för att jag tänker att jag faktiskt VILL lära mig någonting nu, till skillnad från när man gick i skolan. ska träffa Kajsa sen. ska krama henne hårt.

jag gör saker om dagarna
det är ovant. på något sätt som att alla gråa hemmakvällar suddats ut och blivit otydliga. nu fina ljus i natten och ett vackert ansikte med två par ögon som ser tillbaks på en mitt i snön. så mycket jag vill säga honom och bara honom. vill slå in allt i ett fint paket med skära och fina rosetter och snören. det är snart jul. jag har alltid älskat julen. jag älskar den ännu mer i år. jag gör saker om dagarna. och lyssnar på wild nothing. wild wild wild wild nothing och ingenting ingenting annat ryms.

Jag vet inte om denna djupdykning bland seriemördare och styckade människor är särskilt sund för mig. Nyss kom jag nämligen fram till att våra grannar måste tillhöra kategorin >GRAVT psykiskt störda/sadister/mördarpar.
I somras klagades det nämligen på att jag GICK för HÅRT med mina FÖTTER på PARKETTGOLVET, och att detta bidrog till att våra stackars sadister till grannar inte kunde somna om kvällarna. (seriöst?)
Nu, för inte alls många timmar sen, kanske två, satt dem i vår soffa med sina vindskyddsjackor och bergsklättrarbyxor inköpta på naturkompaniet. (Hurtigbullar som cyklar till jobbet i -25 bergis)
Nu klagades det alltså IGEN på att det kommer OLJUD från vår lägenhet om nätterna.. särskilt intressant är det att inget annat tycks störa dem än .. just det, våra FOTSTEG. DÅ slog tanken mig att det är ju förfasiken självklart att de inte alls har plingat på dörren för att komma fram till någon lösning i denna hopplösa/onödiga/meningslösa lilla konflikt. De sitter alltså och gnider sina goretexställ mot vår soffklädsel i vårt vardagsrum ENDAST för att få en bild av hur vår lägenhet ser ut.. hur de bäst kan borra hemliga hål och gångar in till deras, och HUR de, på det mest effektivaste sätt ska mura fast oss i väggen utan att avslöjsa sig själva för hyresvärden. Det måste ju vara så? Sedan kommer vi få stå där inmurade i flera månader med ett sugrör att svälja ner den äckliga sörja vi får eftersom de vill hålla oss vi liv så länge som möjligt. Precis som de sadister de är. Nu är jag livrädd och har redan börjat lägga upp en rymningsplan om de skulle försöka sig på något de kommande nätterna. Men det förstårs, det är väl en lång process, antagligen slår de till om typ ett år när man slutat misstänka något och deras plan är fullbordad. nej fyfaaan.

I dag är en seg dag, en såndär dag som är en i mängden av tyvärr många helt meningslösa dagar. Har kommit fram till 1. det gör ont att ha ont. 2. typ allt är tråkigt utan Anton. 3. the radio dept. spelar i stan idag och det kommer man inte gå på nej.... gött. asgött. Så vad gör jag istället? jo jag sitter och läser om seriemördare/sekter och andra brott. Till exempel om en kille på en buss som inte kunde acceptera ett nej från en snygg brud, så han drog ut henne i håret vid nästa hållplats och högg av hennes huvud & hennes ena hand med en machete:



ser ganska ogött ut om du frågar mig.

I Kungälv finns ett par jag har sett på gatorna sen jag var liten. Inte gatorna i den bemärkelse som uteliggare utan en man och en kvinna, (en tjej och en gubbe, för att vara exakt) som går omkring och håller varandras händer hårt. De sträcker på halsen trots alla dömande blickar och jag som liten sa säkert något som sårade dem, trots de där strutshalsarna.. De fick ta så mycket skit. Som om ålder egentligen skulle spela någon roll.
Då tänker man väl att han måste ha varit förmögen? En tvåa eller trea på komarken när man har några miljoner på kontot? Nej just det.
 I går kväll satt de på samma buss som mig, det har aldrig hänt. De satt på säterna framför mig och flätade fingrarna om varandras och skulle aldrig släppa taget. De kommer aldrig släppa taget. En del av mig ville knacka lite lätt på ryggen, tacka dem för min värdefulla insikt som kändes i hela kroppen när de slagit sig ner och givit varandra en öm, mjuk kyss på kinden. Jag ville tacka dem för att de bevisat för mig att det går att ändra sin syn och attityd mot människor man haft en trög start med. (Eller ingen start alls.) Man borde glädjas åt att det finns folk på den här jorden som håller tillräckligt hårt, det finns allt för många som aldrig haft något att hålla i över huvudtaget. Det finns allt för många som hoppar från broar, stannar hemma från skolan eller slår fel nummer för att bara få en liten uns uppmärksamhet. Då alla handlingar egentligen är en desperat strävan efter kontakt. Efter att få hålla någons hand.