dum och ung

Till slutet

Det svämmar över allt på en gång inga vallar att ta emot vattnet bara tunn tunn hud som väntar. Som kommer vänta. Ser samma nummer överallt och tänker att jag är på väg att bli galen. Det är vattnet, det går för snabbt och jag hinner inte med. Det som kallas livet. Livet som jag brukade känna det innan allt gick sönder på en och samma gång. Man försöker, böjer sig ner efter bitarna det som finns kvar men det här är det. Det är nu det slutar.
2011-08-09 @ 00:06:41 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0