dum och ung

jag vet att han vet
att jag har skrivit om andra
och han vet
att jag vet
hur ont det gör
 
hur förklarar man
att man inget minns
att alla män före honom
är som sår mot min näthinna
det gör lika ont i mig
att de kladdat sina kukar mot mitt lår
om det är till någon tröst
var det aldrig mer än så
jag har hört
att den här hösten är en sån
där fler än vanligt går som sönder
utan att bli hela igen
att allt dör
och ingen orkar hålla ihop
vi blommar tillsammans du&jag
inget annat spelar som roll
jag börjar tro
att det går att hålla fast i någon
bara man håller tillräckligt hårt

och jag ska hålla hårt i dig

jag har en vän
som har en tjej
med ett bambihjärta
han kommer ta hand om henne
tills de dör
eller tills någon släpper taget
men det gör de aldrig
och det är sånt
sånt som håller ihop en
när allt annat går sönder
han kallar henne bambi
hon är skör som en tråd
benen skakar till ibland
ovanför marken där hon går

själv har jag aldrig letat
letat efter någon att titta på
det enda jag begärt
är att få vila i någon
jag tror jag hittat honom nu
han heter inte någon
han heter sensommar och höst
en sån som inte flyr undan
jag tror jag vill vara med honom alltid
alltid är ett så svårt ord
det pågår så länge
det är alltid
och alltid är ingenting egentligen
för jag vill vara med honom längre än det

om inget utav detta är kärlek,
om jag och min vän bara inte vet bättre
då vet jag inte vad kärlek skulle vara
kärlek är att
vilja hålla någons hand
och inte släppa taget
kärlek är att ligga vaken
istället för att sova
när verkligheten helt plötsligt
är bättre än drömmen
kärlek är att vilja dela allt
att tro att man ska dö om man måste vakna till en morgon utan honom

det är kärlek

och jag minns ingenting innan dig. minns inte alla dagar jag sovit bort eller om det var människor egentligen spelar det ingen roll. inget spelar roll förutom att få ligga bredvid någon som finns kvar när man vaknar igen och som inte talar till den jag varit eller inte är utan till mig. jag minns ingenting utan dig. minns inte hur jag otaliga gånger skrivit om allt det ofina och alla idioter som förstör, förgör. alla som inte är som du. som inte är dig. och jag älskar att jag är där jag är nu. att det är du. du av alla.

kunde inte somna så tänkte att. . jag kunde logga in på weheartit för att titta på gamla fina bilder jag hjärtat när nätterna varit längre än vanligt... jaha. det var ju gött. tänkte att det var fina vintageklänningar och söta luggar men NÄHE, den FÖRSTA och SISTA bilden jag ser när jag loggat in på min sida är den här ...




VAD ÄR MITT PROBLEM??????????
....... ÄR JAG DUM I HUVUDET? VARFÖR HAR JAG "HJÄRTAT""""" den här EHH ASSSÖÖÖTA BILDEN FÖR? dör så jävla äcklig. så störd. tack mig själv, tack. nu måste jag sitta uppe med lampan tänd resten utav natten!

lyssnar på uppsnärjd i det blå och känner att det är precis så, precis så det är. precis det jag är. men hellre så himla mycket högre upp bland molnen än vanligt än nere på den trista gråa asfalten. i över halva mitt liv (ja, så himla tragiskt va, haha-ha) har jag trott att lycka och äkta glädje är ett tillstånd som är omöjligt att uppnå - och i de små stunderna man kanske nästan nuddar så lukras allt upp igen för att åka ner som en klump i magen. i halva mitt liv har jag trott att äckligt positiva, glada människor endast är naiva tomma skal som bara inte känner något. som lever i sin egna lilla bubbla och lämnar det där seriösa och allvarliga till resterande skaran.. men vet ni vad, jag lever själv i en såndär bubbla nu. och jag har aldrig mått bättre. och förvånandsvärt nog så har jag inte förvandlats till en robot. tvärtom, allt känns och är så himla mycket större än marken jag går på, sängen jag sover i. och det känns. på riktigt den här gången. det ni, damer och herrar.

jag blir sårad när folk som varit en stor del av ens liv inte säger hej på bussen. det sårar mig och jag är antagligen likadan själv. och det sårar mig ännu mer. men jag begär inget mer än ett litet litet hej. en vinkning, ett leende. klart vi inte har ett skit gemensamt längre men det fanns en tid då vi var allt för varandra, eller om så lite. klart vi inte ska sätta oss ner och bygga med lego eller bli bästisar igen. men ett leende, ett leende? ibland är det hela världen.