lilla blå
till dig lilla blå. min vän för längesen. om du en gång kanske läser det här. jag tänker på dig ibland.
det var längesen nu,
lilla blå
världen är inte längre det den en gång var
inga gator klär i våra namn
men du, du är den du alltid varit
i flykt från periferin
själv nöjer jag mig med att bara
få vara någon alls
löven har släppt sin trygga famn
inget finns kvar
att klamra sig fast vid
ibland finns inget val
man måste kasta sig mot marken
och landa hårt
för att kunna resa sig igen
och du, du säger att jag kanske räddat dig
den där morgonen på pendeltåget
men där fanns aldrig någon hjälte
jag vågade inte mycket alls
och minst av allt
vågade jag dig
lilla blå,
jag är bara en sån, en sån som skjuter upp saker
man ska bry sig om
sen skjuter de mig
det var längesen nu,
lilla blå
världen är inte längre det den en gång var
inga gator klär i våra namn
men du, du är den du alltid varit
i flykt från periferin
själv nöjer jag mig med att bara
få vara någon alls
löven har släppt sin trygga famn
inget finns kvar
att klamra sig fast vid
ibland finns inget val
man måste kasta sig mot marken
och landa hårt
för att kunna resa sig igen
och du, du säger att jag kanske räddat dig
den där morgonen på pendeltåget
men där fanns aldrig någon hjälte
jag vågade inte mycket alls
och minst av allt
vågade jag dig
lilla blå,
jag är bara en sån, en sån som skjuter upp saker
man ska bry sig om
sen skjuter de mig
Kommentarer
Trackback