dum och ung

lilla blå

till dig lilla blå. min vän för längesen. om du en gång kanske läser det här. jag tänker på dig ibland.



det var längesen nu,
lilla blå
världen är inte längre det den en gång var
inga gator klär i våra namn

men du, du är den du alltid varit
i flykt från periferin
själv nöjer jag mig med att bara
få vara någon alls

löven har släppt sin trygga famn
inget finns kvar
att klamra sig fast vid

ibland finns inget val
man måste kasta sig mot marken
och landa hårt
för att kunna resa sig igen


och du, du säger att jag kanske räddat dig
den där morgonen på pendeltåget

men där fanns aldrig någon hjälte
jag vågade inte mycket alls
och minst av allt
vågade jag dig

lilla blå,
jag är bara en sån, en sån som skjuter upp saker
man ska bry sig om


sen skjuter de mig






2010-10-18 @ 14:11:40 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0