ät mig inte
Jag äger en medvetenhet, likt väl som du gör.
och jag känner smärta, precis som du.
japps! ni älskar mig för mina brister, det är så världen fungerar.
lever mina dagar i dur.
äter. andas. äter lite mer.
så jävla skönt att bara få känna något, även om det betyder en spark i ansiktet eller tre steg bakåt så är det på riktigt, nåt att grubbla över eller bara för att få känna att man lever. jag är så van nu att det är löjligt.
varför slutar folk höra av sig när man behöver dem som mest? varför är jag likadan?
varför tror jag alltid att människor som glor föraktar och avskyr mig? att de ska ta upp en påse ur bakfickan och ba SPY? okej, men det är lugnt. jag lever mina dagar i dur nu trots allt.
och du är jävligt fräsch förresten.
ibland, förstås
ibland räcker det
med en tanke
att vi delat samma säng
en sen novemberkväll
och att du en gång
flätade dina fingrar kring mina
att jag varit din
om så bara lite
även fast ingen såg
eller någonsin kommer se
ibland hjälper det
när människor frågar
vart jag varit
fast vi aldrig
riktigt var
och jag tror
att det börjar kännas
när nätterna
smälter in i dagarna igen
ibland hjälper det
då ett minne
är det bästa man kan ha
men inte i kväll
run away with me tomorrow, june
allting bleknar i jämförelse, det mesta i alla fall. om vi bortser från den 1 mars 2008.
jag minns att jag i femte klass lånade en skiva utav min systers dåvarande pojkvän.
jag minns att det var så nytt, annorlunda och känslosamt. att jag funderade så över titeln, siamese dream, och hur man valde att kalla sig smashing pumpkins, eller, THE smashing pumpkins som faktiskt är hela namnet.
och jag tyckte det var så fint, fast än jag inte riktigt förstod.
3 år senare förstod jag, och jag satt uppe om nätterna och tänkte att fan, hur kan människor gå runt på gatorna om dagarna och missa detta? hur kan folk fortsätta andas utan det här? är det möjligt?
och jag kommer ihåg hur jävla kasst jag mådde, när jag insåg att jag aldrig skulle få se världens vackraste, finaste, bästa band. världens trasigaste men världens mest kreativa människor skulle aldrig stå framför mig och spela från deras hjärtan.
jag vill så tillbaks till tiden just nu, när jag var övertygad om att det var soundtracket till varje individs liv, då, när jag verkligen kände det in på bara huden.
och tänk att jag fick se dem. för två år sedan var jag världens lyckligaste. och de spelade stand inside your love, STAND INSIDE YOUR LOVE, av alla låtar från över 6 album ... du är ett geni Billy, världens vackraste geni. Folk är idioter som inte insett det än.
23.30
det är ganska bisarrt på något vis.
tänk vad jag kunde ha spenderat all tid jag lagt ner här?
många bäckar små.
har så knäppa tankar.
har man väl alltid, tänker du. nej, säger jag.
varför känns mitt liv som en kass b-film just nu?
en såndär film där man hela tiden väntar på något slags klimax,
någon stor händelse som gör den sevärd.
jag är ledsen mina damer och herrar, jag vet inte vad det är för klimax som kommer,
om det kommer något över huvud taget.
jag vet inte om det är så sevärt det här.
jag tror helt enkelt bara jag önskar att jag kände något. för någonting.
21.49
kanske är det där vi möts halvvägs du och jag. med dina stora vackra björnhänder.
paramore, igen.
Paramore överträffade alla förväntningar
Färgglada och explosiva energiklicken Hayley Williams i Paramore gör ett vansinnigt bra jobb.
Foto: Thomas Björling
Pier Pressure, Göteborg (söndag):
Paramore
Livekonserter på både DVD och nätet har skvallrat om att Paramore är ett fantastiskt liveband, men trots detta fick jag mina redan höga förväntningar överträffade. Den färgglada och explosiva energiklicken Hayley Williams gör ett vansinnigt bra jobb med både klockren sång och underbart scenspråk. Med ett strålande leende på läpparna tackar hon gång på gång publiken, och det känns verkligen att varenda ord kommer direkt från hjärtat.
Musiken är framfört med både precision och sväng, och ett tajtare liveband än Paramore får man faktiskt leta efter. Låtmaterialet är väl utspritt över bandets tre album, och de absoluta topparna nås i och med Decode, Crushcrushcrush, Misery Business och Brick by boring brick - även om samtliga låtar håller absolut högsta klass.
Paramore på Pier Pressure 2010 tillhör definitivt en av de bästa spelningarna undertecknad har sett.
Såhär skriver Thomas Björling om gårdagens spelning. Jag håller med om allt. NÄSTAN. Väl utspritt låtmaterial var det inte. Snälla uttala dig inte om sådant du inte vet?
Paramore @ Pier pressure (LOL)
Samtliga bilder från rockfoto.nu
01.26
I WANT YOUR HANDS ALL OVER ME
det suger. suger som fan. det är en sån omöjlighet just nu och känns som en omöjlighet för resten utav livet.
vilket lilla liv förresten? förlåt men bara undrar. det är som om man hela tiden väntar på något väntar på att börja leva. "imorgon blir en roligare dag" "imorgon blir en bättre dag" "när semestern börjar då jävlar"
som om det ska vara någon slags ursäkt. att skjuta upp livet.
fan. ge mig händerna och jag lovar att aldrig mer skjuta upp någonting. ge mig pleasure hela jävla natten och jag lovar att börja sluta skjuta upp livet. lovar. och nu måste jag verkligen sova. dammit.
..
pappa har hunnit somna i soffan två gånger.
mamma har hunnit fråga hur dagen har varit. två gånger.
jag har lyssnat på samma låt i två timmar snart.
den är helt enkelt för bra för att sluta lyssnas på.
klockan är 23.23
jag har inte hunnit med ett piss idag.
känns ganska lugnt faktiskt.
somnat i min säng och vaknat, tro det eller ej
i den igen.
finns foton jag inte vill sluta titta på
vet inte om de gör mig glad, upprymd,
eller bara jävligt seg och deppig
men det är ganska lugnt
jag är ju trots allt frisk, eller?
bor i sverige
och har inte så mycket annat att klaga på
i går
I går träffade jag Carro i stan och köpte två söta rosa donuts. Jag åt båda själv (jag frågade faktiskt först)
sen ville jag ta ett gulligt kort på en av Carros katter, men Elsa är inte så mycket för att vara still.
Hade varit lättare om hon var som Agust, typ sover djupsömn 90 % av dagen och man får skaka om honom för att fatta att han lever.
exempel:
eller
00.43
och varje gång jag tror att det ska hända glider allt mellan fingrarna på mig, tappas i golvet och går sönder. om igen. jag vill vakna till små lappar på min dörrmatta, göra frukost med ett leende på läpparna och veta att det finns något att komma hem till. som hem på riktigt. eller bara någon. jag tror helt enkelt jag bara vill vara så där löjligt kär, när världen stannar upp och inte ens regn får en på onda tankar. jag tror helt enkelt bara det är jävligt svårt och tomt att vara ensam en sommar som denna.
00.15
NEJNEJNEJ, HADE SKRIVIT JÄTTEMYCKET HÄR OCH KÄNT MIG SÅ HIMLA BRA PÅ ALLA SÄTT OCH VIS.
SÅ SMSAR MADELEINE MIG OCH JAG SLINTER PÅ EN TANGENT OCH AAAAAAAAAAAALLLLT SUDDAS UT.
SÅ, INDIREKT ÄR DET DITT FEL MADDE. :)
aa men, i vilket fall som helst så tänkte jag bara säga att jag har min sommar planerad lite dårå.
nyfiken? aja, kan väl BERÄTTA OM NI SÅ MÅSTE VETA!
först och främst ska jag sitta mitt emot madde på festivalbussen och dööö av värmeslag, och då, precis då kommer min telefon ringa och helt plötsligt har Adam olenius fått tag i MITT nr? ja jösses tänker ni. det kommer jag tänka med! han vill tydligen ses på festivalområdet innan deras spelning, chilla lite, bjuda mig på lite bärs och skratta åt mina nervösa patetiska ointressanta skämt! men det kommer inte göra någonting alls, eftersom han redan bestämt sig för att knulla mig hårt senare fram mot kvällen. hurra tänker jag då! fast, det vet jag ju ingenting om än. han kommer lägga sina händer kring mina höfter, sånt man gör när man ser ut som adam olenius och sånt man FÅR och BÖR göra om man är adam olenius. sen ska jag stå och sukta vid scenkanten när svettet bara skvätter och rinner längs pannan på honom, och sen har vi passionerat sex resten utav natten och hans kuk är bara så där jävla skön.
om någon undra liksom, hur min sommar ser ut. 
yes i'll be leaving in the fall
Är det kanske så att jag behöver någon slags besatthet för att hålla mig kvar? för att hålla mig fast och vägra släppa taget? något substitut för det jag alltid saknar, vare sig jag är för mig själv eller bara ensam.
det finns inget värre än att vara ensam i ett rum fylld med folk. det finns inget värre än att känna sig hånad, förlöjligad och fånig, om så bara i ens egna huvud. men du borde skämmas, du borde ta åt dig och ha jävligt svårt att somna om natten. du borde väckas av maskiner utanför ditt fönster, utav brus och skrikiga måsar hela sommaren, tills du förstår och tills du ångrar dig. även om det inte förändrar någonting.
har mer humor än någonsin och det är tragiskt, tragiskt att jag bara orkar skratta åt allt elände.
23.26
Jag undrar varför jag alltid fantiserar om andra människors liv på spårvagnen. vilka par ska ha passionerat sex när de kommer hem? vilka par låtsas som ingenting fast än de bara knullar 1 gång i månaden, på avsatt tid?
var har de varit någonstans? vart är de på väg?
är mannen mitt emot mig oerhört ensam? har han något alls att komma hem till? borde jag le?
snälla säg inte att det är för att mitt egna liv är så tråkigt.
en grej
tänkte bara skriva några rader.
1. Alltså nu får det snart ta slut .. skulle döda just nu för att få sitta på ett flyg till Frankrike om jag så skulle bo i ett sketet rövhål när jag väl är framme. mitt favoritprogram när jag varl liten var SÅKLART fångarna på fortet. och nu läser jag att små nätta bloggerskor är och chillar i frankrike med Gunde och nu, nu brister det. FAN TA ER
2. nej jag är inte avundsjuk.
3. inte alls.
first aid kit
ibland tror jag inte att jag har den blekaste aning om vad älska innebär. vadå älska någon så mycket att man får ont? är det att älska? jag bara undrar. det var längesen det gjorde så där ont men jag minns så mycket som att tanken slog mig att är detta att älska, att ha ont?
om det är att älska vill jag inte göra det någonsin igen och är det fel så har jag aldrig älskat någon precis som jag borde eller som den förtjänat.
jag har inte ont i hjärtat i kväll men det känns. för jag vet hur det är att ge sig själv till en annan människa. jag vet precis hur längtan känns när nätterna blir längre än dagarna och jag vet hur det är att sakna. och det är det som känns ikväll.
för övrigt lyssnar jag på first aid kit för det gör mig glad, eller sentimental, eller helt enkelt bara likgiltig. antagligen något bra i alla fall. herrå.
hmmffp.
onödiga kommentarer
röra på mig
rastlöshet
tjocka personer
smala personer
söta personer
fula personer
anstränga mig
tänka på framtiden
vara trevlig
bry mig
och ändå bryr jag mig mer än någonsin. hurra hurra
on your porch
känns som att alla har sommaren planerad till punkt och pricka,
ska grilla ska älska ska dricka sig medvetslös.
känns som att alla har en plan.
har jag det?
borde sova nu, borde ja.
Ska se Paramore igen om inte alls många dagar och det gör mig fan i extas!! jag blir 14 år igen och har någon cepecrush i något band men det är lugnt, jag kan ta det, för det gör mig i alla fall lycklig. och hur mycket i världen får en att spricka av glädje egentligen? nej, jusste.
