för nu:
helt plötsligt - som om luften tunnats ut. Lättare att andas till och med i avskeden för man säger inte hejdå man är redan långt där inne i varandra, vilar och sussar medan världen utanför fortsätter - utan oss. det gör ingenting. jag har inte hittat någon. någon är ett alldeles för oväsentligt ord. jag har hittat lugn. jag har hittat lugn och för en gångs skull efter alla andra gånger vi missat varandra blev jag och är till sist på rätt plats vid exakt rätt tidpunkt. och glömmer allt som varit.
tågtankar
(skrev ju egentligen detta förra veckan, i fredags och lördags för att vara exakt. men har levt the amish life och inte haft tillgång till internet)
Saker att konstatera:
1.i Italien räcker det med blåa ögon eller kanske liiite
för bleka ben för att bli förföljd/utittad. (ganska vagt
uttryckt skulle jag vilja påstå. Mer ihjälglodd på)
2. Deras kunskaper i eng = noll. zero. De flesta
förstår inte heller att man inte fattar ett piss
av vad dem säger, och blir fly förbannade när de väl inser
det.
3. Har minst gått upp 3 äckliga kilon och veckan är inte
ens slut än.
4. En dag känns som ett år minst när man är nykär.
5. Tågresan till venedig är sjukt vacker.
Tror stenhårt på att det kommer vara minst lika
vackert när vi är framme. Något annat finns inte på kartan.
6. Jag tror minsann att jag börjar bli hel igen.
- tankar i ett tåg del 2.
1. Venedig var som taget ur en saga - eller vänta,
det VAR en saga.
2. Det går inte att åka ensam med en mor eller far.
tillslut kommer man vilja slå ihjäl varandra.
3. ÄT ITALIENSK GLASS FÖRFAN, ÄT !!!!1
00.28
är tacksam över att slippa löpsedlar och rubriker i veckan - då jag imorgon lämnar detta jävla land för italien. känns helt OK
"lögner är som spagetti"
för att jag är dum i huvudet. och för att jag måste komma på en ännu bättre och troligare lögn tills imorgon. kan lika gärna säga att pengarna försvann ner i ett stort svart hål eller att ett gäng giriga dvärgar stoppade ner sina händer i mina jackfickor i förbifarten häromdan i stan. ja, kanske funkar?
en bild säger mer än tusen ord/ett ord säger mer än vår statsminister
track:7frMWVLzfM7OfcSfv2kQxp & lite till
klockan är 22.28 nu och jag funderar på att sätta mig på bussen till dig för att jag vill så. och för att du vill.
det är väl det jag är så ovan vid. så van vid att vilja så mycket men inte få ett skit tillbaks. så van att stå där utan förklaringar eller ett par trygga händer och vänta på något mer, något större. samtidigt är jag så ovan med att behövas att jag kanske får en hjärattack när som, känns som att hjärtat pumpar runt allt det röda i 130k/h och jag vet inte om jag ens vill stanna upp för att andas. klockan är 22.31 nu och jag vet inte om jag borde fundera så mycket mer, utan bara göra det.
kom höst, jag är redo nu
vet inte om jag har misstagit mig hela tiden, eller om jag bara aldrig var tillräckligt uppmärksam.
såhär i efterhand finner jag alla förklaringar bara jag känner inåt och förstår att det inte alltid är tillräckligt med en bra famn. det måste finnas något mer. något som känns mer än bara på riktigt, något som känns onaturligt skönt. en såndär som inte vill sluta lyssna på mina enarmade historier och som vågar. fast än man är blyg och feg och inte riktigt sådär stor som man ibland vill. men vad är stor, vad är vuxen och vad innebär det.
de klokaste människorna jag känner har aldrig kallat sig själv vuxna.
