kom höst, jag är redo nu
vet inte om jag har misstagit mig hela tiden, eller om jag bara aldrig var tillräckligt uppmärksam.
såhär i efterhand finner jag alla förklaringar bara jag känner inåt och förstår att det inte alltid är tillräckligt med en bra famn. det måste finnas något mer. något som känns mer än bara på riktigt, något som känns onaturligt skönt. en såndär som inte vill sluta lyssna på mina enarmade historier och som vågar. fast än man är blyg och feg och inte riktigt sådär stor som man ibland vill. men vad är stor, vad är vuxen och vad innebär det.
de klokaste människorna jag känner har aldrig kallat sig själv vuxna.
Kommentarer
Trackback
