dum och ung

jag vet inte vad eller varför eller hur men det känns som om jag har opererats, legat under kniven. jag har nya lungor, nya lungor och ny luft att andas fast än det är samma gamla bussresor och samma gamla stad. den är inte ren men det är inte tung, tjock svart rök att andas längre, utan lättare. mjukare. jag misstänker att sommaren har någonting med det att göra. sommaren som alltid givit mig mer ångest än tillfredställelse och som bara stått för besvikelse efter besvikelse. och jag tror att det har någonting med dig att göra, något med hur du lägger armen om mig på morgonen när jag redan vaknat och något om att det är första sommaren med dig. första sommaren med dig och det känns i magen, pirrar. och jag vet att inte en jävel bryr sig om att jag skriver det här, för ingen läser mina ord och om ni mot all förmodan nu gör det så har ni tröttnat redan här, nu. nu slutar ni läsa. men det gör inget.


jag vet inte om jag bestämt mig men det känns som om jag är på god väg. ja, det gör ont att tänka på det. det gör ont att tänka på allt som varit och hur jag låtit människor behandla mig, hur jag har behandlat andra också, såklart. men mest att jag vet nu att jag förtjänar att må bra. ja.