Från början
- eller? Det är svårt. Man tolkar in allting, försöker blunda om kvällarna eller nätterna men det är ju då man fattar. Att han fattas. Att man måste förlika sig med tanken, så småningom bli vän med den till och med. Eller iaf bekant. Innan är det väl processen, att tycka så jävla synd om sig själv. Jag hatar självömnkan och jag är så satans bra på det. Ge mig ett diplom att hänga upp på väggen. Eller ett par nya ben i nya skor. Byt ut alla mina organ, sälj dem på svarta marknaden eller låt det röda bara komma. Låt det komma och låt det aldrig aldrig mer göra så här ont.
Kommentarer
Trackback
