dum och ung

Jag väntar på att det ska börja. Livet, som jag vill ha det. Livet där man kommer hem till sin egen lägenhet och ingen klagar över en kappa på golvet morgonen efter. Ett liv där jag får dra ut telefonjacket, äta glass till frukost i en vecka utan att någon alls lägger sin näsa i blöt. Ett liv där jag kokar te på spisen, varsamt häller det i min fina kopp och ställer det på min fina bricka. Ett liv där vi bygger kojor på min balkong och jag frågar dig om du vill gifta dig med mig. Om du vill gifta dig med mig och resa jorden runt sen, rida på elefanter och gå vilse i natten. Och där, just innan du börjar tänka, göra dina konsekvensanalyser så ska du fortfarande vara så upp över öronen förälskad i mig att du skriker ja!!! Ja och äntligen!! Fast än ingen av oss tror på giftemål. Men det kommer inte göra någonting. Älskling man tänker inte på sånt i djungeln eller när man äter crossianter som smular på kragen man gör inga konsekvensanalyser när promillenivån stigit över 1.0 och jag ska älska dig tills jag dör Och aldrig aldrig vända mig om