kent
"...
Jag glömmer att vi glömt allt om varann
Alla har vi fastnat hos nån någonstans
som en ljudlös svartvit hallucination
var marken sedd uppifrån bron
vi kisade mot kameran och log...
Vi viker oss på asfalten av skratt
Ingenting kan röra oss i natt
Ibland så dör jag litegrann
när du halkar med din tunga på en bokstav i mitt namn"
Kommentarer
Trackback
