we are nowhere and its now
Jag längtar tills dagen jag bryter mig loss från den här jävla hålan,
då jag slipper leva dagarna här i slow motion och se dem passera utanför mitt fönster.
Längtar tills det är MIN tur att packa ner böcker och damm i bananlådor, längtar efter att somna i en säng mitt i ett omöblerat rum någon helt annanstans än här.
Längtar efter att få springa till coop nära för att köpa osthyveln jag glömde lägga ner i den blåa kassen på ikea veckan innan. Längtar efter att få dela ett frukostbord med någon annan istället för en morgontrött kvinna i 50års åldern med tix i ögonen (förlåt mamma)
För jag är inte gjord för att bo här, nej.
Kommentarer
Trackback
