dum och ung

Här:

 

 

 

Och en dag står han där utanför ber mig älska utan hjärta bara ta honom och 

 

jag kan inte

 

 

 

inte med regn innanför bröstet inte med ett vattenfall innanför ögonen och ständigt

en pulserande muskel som snart inte orkar mer 

 

 

 

 

alltid denna längtan om något som inte finns något som dröjer vaknar dagen efter med bly i kroppen

kaffet på fönsterkarmen luktar i rummet och 

 

det går inte 

 

orden böjer sig på mitten går av och jag med

jag går också av

 

 

som ett grässtrå i vinden ett urverk i tiden jag går av 

 

och alla andra med. 

 

 

 

under tiden någonstans i staden flyttar dem sina sista väskor smyger ner minnen i bananlådorna

tror att det ska göra någon skillnad om den nya lägenheten har plats för två i sängen

 

vi somnar alltid ensamma ändå.

 

 

 

du vid sidan om jag framför böckerna framför orden som svider

som jag vill ge dig 

 

men inte kan 

 

 

 

 

som om luften inte var vår att andas

 

 

(och vi packar väskor vi också)

 

 

tills vintern äntligen har somnat.

 

 

 

 

 

 

och januari blir det också - Januari ute januari inne januari i mitt sinne

och någonstans bakom en sten tittar vitsipporna redan fram 

 

jag hoppar och skriker tar cykeln ut i skogen badar bland dem 

lovar att ta hand om dem lovar att jag är en av dem att 

i ett land av sten går det att blomma till och med i grus och 

40 minus 

 

 

 

men just när jag lever igen när jag tror jag vet

just då 

 

det snöar i flera dagar och ingen går utanför dörren hämtar posten ens

 

och jag

jag under snötäcket du i sängen bara ett samtal bort men 

 

du ringer inte

 

 

det är okej okej med mig jag har ju vitsippor och vantar och

kanske till och med ett hjärta äntligen

 

jag drömmer fortfarande också drömmer flera nätter eller om det är dagar 

jag har ingen aning allt jag vet har jag glömt 

 

täcket är så tjockt. 

 

 

och snart is snart växer världen över mig tränger in från alla håll och jag 

glömmer att universum finns och vi också

 

men

 

om du var här nu

och inte milen ifrån mig

 

bland snöstormar och vintersagor

 

om du var här nu 

nära

 

om du kände mina hjärtslag

 

 

 

 

 

 

nästa morgon spikar jag igen alla fönster alla utvägar

 

inte för att jag liksom måste

utan för att jag vill 

 

och jag fantiserar 

om alla brev jag kommer få 

från alla människor som bryr sig 

 

och som ser

 

 

när sanningen är den

att jag känner ingen 

 

och ingen

känner mig 

 

 

 

för jag 

jag hör inte hemma här 

 

jag hör hemma i en saga

 

 

 

någon helt annanstans