dum och ung

Och en dag står han där utanför ber mig älska utan hjärta bara ta honom och 

jag kan inte

inte med regn innanför bröstet inte med ett vattenfall innanför ögonen och ständigt

en pulserande muskel som snart inte orkar mer 

alltid denna längtan om något som inte finns något som dröjer vaknar dagen efter med bly i kroppen

kaffet på nattduksbordet luktar i rummet och 

det går inte 

orden böjer sig på mitten går av och jag med

jag går också av

som ett grässtrå i vinden ett urverk i tiden jag går av 

och alla andra med. 

någonstans i staden flyttar dem sina sista väskor smyger ner minnen i bananlådorna

tror att det ska göra någon skillnad om den nya lägenheten har plats för två i sängen

vi somnar alltid ensamma ändå.

du vid sidan om jag framför böckerna framför orden som svider

som jag vill ge dig 

men inte kan 

som om luften inte var vår att andas

(och vi packar väskor vi också)

tills vintern äntligen har somnat.