Torsdag
Jul
Into the wild
231208
-
201208
Hjärta
3
Och en dag står han där utanför ber mig älska utan hjärta bara ta honom och
jag kan inte
inte med regn innanför bröstet inte med ett vattenfall innanför ögonen och ständigt
en pulserande muskel som snart inte orkar mer
alltid denna längtan om något som inte finns något som dröjer vaknar dagen efter med bly i kroppen
kaffet på nattduksbordet luktar i rummet och
det går inte
orden böjer sig på mitten går av och jag med
jag går också av
som ett grässtrå i vinden ett urverk i tiden jag går av
och alla andra med.
någonstans i staden flyttar dem sina sista väskor smyger ner minnen i bananlådorna
tror att det ska göra någon skillnad om den nya lägenheten har plats för två i sängen
vi somnar alltid ensamma ändå.
du vid sidan om jag framför böckerna framför orden som svider
som jag vill ge dig
men inte kan
som om luften inte var vår att andas
(och vi packar väskor vi också)
tills vintern äntligen har somnat.
121208
101208
2
Det är när det känns som mest då det bränner i hjärtat
När jag vill göra fotsteg på dina sandstränder slicka i mig allt saltvatten innan någon annan hinner före
med din själ mellan två pekfingrar.
I drömmen bakar dem pepparkakshus och gömmer sig för världen bland böckerna och kärleken.
Ingen sömn behövs och inga kläder att dölja deras rädsla bakom.
I verkligheten har det snöat i 20 dagar och inte ens en telefonlur har lyfts dem i mellan.
Fåglarna har flyttat till varmare orter och inte ens julen räddar henne nu.
1
JAG KAN INTE HÅLLA IHOP ALLA
skriker hon
och han vet inte vad han gör när han går.
Hur marken skakar där under henne och unviersum delar på sig.
Han vet inte att allting hon väntat på är att få dela något. Med någon.
När hon kommer hem den kvällen skriver hon oavbrutet hela natten.
Om hur saker och folket omkring henne går isär. Hur tunn isen och huden egentligen är.
-Du vet,
det finns människor som existerar men inte är vid medvetande.
Mest går dem runt hela livet som tomma skal och blir inget mer än statister
i alla våra andras liv.
Dem går inte att komma inpå livet. det är näst intill omöjligt.
För de är knappt själva medvetna om att de lever.
De har ingenting varken medvetet eller omedvetet att ge. De är ingenting för oss.
Men han.
En sån som får varje liten vrå i ens inre att pirra och hoppa och studsa.
En sån som kan göra ett helt rum till sitt eget. Som kan prata om middagar, böcker
eller arktitektur och allting är lika intressant. Ingenting är intetsägande.
Man kan ägna flera timmar, minuter, dagar, åt att fundera på varför vissa människor
lyckas med sådana avtryck.
jag vet inte svaret än.-
051208
Efter nästan tre veckors väntan har jag äntligen fått mina böcker!
Återkommer med fler kommentarer då jag hunnit läsa.
Train under water
