dum och ung

Ni kan skratta åt mig för att jag skriver det här, eller titta på mig med äcklade ögon efteråt. Jag bryr mig faktiskt inte. Anledningen till varför jag skriver det här är för att jag haft en klump i magen. En klump som faktiskt på riktigt, har växt. Och för att klumpen måste ut. Nästa vecka. Jag skriver det här för att jag inte orkar prata med alla och för att jag vet att många som känner mig faktiskt tittar in här, och för att jag inte orkar förklara det för alla. Det är väl ingen stor grej egentligen. Men jag trodde, naiv som jag var, att det skulle kännas lättare. I dag var jag på ultraljud. Sex veckor gammal i min mage och det känns konstigt, kontsigt att om jag skulle låta det vara kvar där så skulle jag ha en stor mage i sommar, under blommiga sommarklänningar. Men nej. Sex veckor och nästa vecka ska det ut, blöda ut ur mig. Som en flodvåg ur mitt sköte, och det ska göra ont. ja, jag har svårt för verkligheten för tid och rum och att allt har ett slut det ska blöda ut mig en flodvåg ur mitt sköte ett blodigt lakan under ett känslokallt inre jag ska tillhöra landstinget och han ska hålla min hand