dum och ung

Jag känner att jag vill skriva någonting här i natt, men jag är så osäker på vad. Jag skulle vilja veta en bättre synonym till känslomässig berg-o-dalbana och skulle jag inte veta bättre skulle jag säga att det var jag. Men det känns som ny luft i mina lungor i natt. Jag har grävt ner mig i så mycket, inte kunnat släppa saker och låtit det skölja över mig. Låtit det förstöra fina nätter och kvällar, lagt över så mycket tyngd på en annan människas axlar och jag vill inte vara den som är den, vägrar.

Tänker mycket på vem jag varit, vem jag är? vem jag kommer att bli? Har aldrig kunnat leva i nuet, har alltid rullat mig i smutsen från det som varit eller det som komma skall. Har aldrig kunnat stanna upp riktigt och känna marken under fötterna. Varit för rädd att om jag står stilla för länge kommer jag fastna och aldrig igen kunna slita mig loss. Det är slut på det här nu. Det är slut. Jag ska lägga mig på kudden för att vakna, pånyttfödd och ren. Blank. Med tanken på att jag ska kyssa dina läppar på fredag älskling. Och känna marken under fötterna.