dum och ung

"ser bort och går hem utan mig och så måste jag vända istället fast jag var så säker på att det fanns vägar åt vårt håll lägger ifrån mig breven som tagit slut tar fram resväskorna viker ihop lakanen orkar inte med hundra gathörn som skriker samma namn. Bakom alltihop lukten av allt som gått ifrån.  Har du inte märkt att stjärnorna sitter fel? Att fåglarna sjunger falskt att månen ligger för långt åt höger att träden tappat blad och fått nya i fel färg att vindarna tappat bort sig att vågorna går åt fel håll att molnen fallit isär att mörkret slocknat? Att jag fattas älskling och du för mig att det inte är våra stjärnor som gnider sig mot varann och exploderar om nätterna och att det är fel! Att det är katastrof! Att det betyder att snart tappar solen också bort sig och snön och myggen och så går alltihop sönder och i kras och tusen bitar. Jag knackar på och ringer och ropar men så länge han inte släpper in mig fortsätter det regna och dom tittar på sina väderkartor och räknar in sin statistik och det börjar hagla och det blir minusgrader och dom klistrar upp löpsedlar förstår ingenting kan bara inte förstå och det blir juli och mörkare och mörkare och bara jag vet varför. Kom så blir allt bra." Man gör saker men känner ingenting. Att känna gör för ont. Att inte känna är förödande. Att inte kunna välja. Att bara finna sig i det. Jag vet inte vad som är värst.