dum och ung

om att hålla någons hand

I Kungälv finns ett par jag har sett på gatorna sen jag var liten. Inte gatorna i den bemärkelse som uteliggare utan en man och en kvinna, (en tjej och en gubbe, för att vara exakt) som går omkring och håller varandras händer hårt. De sträcker på halsen trots alla dömande blickar och jag som liten sa säkert något som sårade dem, trots de där strutshalsarna.. De fick ta så mycket skit. Som om ålder egentligen skulle spela någon roll.
Då tänker man väl att han måste ha varit förmögen? En tvåa eller trea på komarken när man har några miljoner på kontot? Nej just det.
 I går kväll satt de på samma buss som mig, det har aldrig hänt. De satt på säterna framför mig och flätade fingrarna om varandras och skulle aldrig släppa taget. De kommer aldrig släppa taget. En del av mig ville knacka lite lätt på ryggen, tacka dem för min värdefulla insikt som kändes i hela kroppen när de slagit sig ner och givit varandra en öm, mjuk kyss på kinden. Jag ville tacka dem för att de bevisat för mig att det går att ändra sin syn och attityd mot människor man haft en trög start med. (Eller ingen start alls.) Man borde glädjas åt att det finns folk på den här jorden som håller tillräckligt hårt, det finns allt för många som aldrig haft något att hålla i över huvudtaget. Det finns allt för många som hoppar från broar, stannar hemma från skolan eller slår fel nummer för att bara få en liten uns uppmärksamhet. Då alla handlingar egentligen är en desperat strävan efter kontakt. Efter att få hålla någons hand.

2010-11-03 @ 12:47:38 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0