dum och ung

jag...

tänkte börja det här inlägget med att referera till parkens "väntar på något stort" som kanske "jag väntar på något stort, det har jag alltid gjort." Men nej, faktum är att jag inte väntar längre. Jag tror på att det stora är här varje dag för jag känner det. Det känns stort när han drar sina fingrar genom mitt hår eller ser på mig och inuti allt som jag inte visste fanns. Det känns stort när bussresorna hem blir som en bro mellan allt som är rätt och fel, allt som existerar och allt det som inte existerar. Det känns stort när han håller min hand trots att graderna sjunker utomhus, kanske är det för att temperaturen stiger i kroppen min. Kanske känner han det och kanske är det därför hjärtat slår snabbare när man är två fast som i en istället för en i två. Det känns stort för att det är stort. Stort för att så mycket värme, kärlek och lycka kan ligga bredvid en förkroppsligad. Så nej, jag väntar inte på något stort. För större finns inte.

2010-11-09 @ 01:47:23 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0