dum och ung

Det går i intervaller, krafterna kommer och går. men nu, nu ger jag mig inte. min mage gör ont. mitt huvud gör ont och oron gör ont. till råga på allt tror jag att jag fått urinvägsinfektion igen. min hals gör ont. men det finns inte tid för att klaga just nu, för låter jag tiden komma låter jag känslan av otillräcklighet leta sig fram och jag är trött på den. trött på att begränsas av mig själv eller av osagda meningar här hemma. för det känns. jag ska starta en teatergrupp och klara allt på egen hand. (eller tja, lite ABF. självfallet) för att jag KAN. och jag VILL.


dagens tips: säg inte "kan någon ta honom, det känns som om jag håller i en apa." När du sitter med din kusins några månader gamla bebis i knät. som dessutom har bolivianskt blod i sig. ingen hitt kan jag tala om.