dum och ung

Fredrik virtanen eller bara en jävligt låg kväll

Jag skäms ikväll, det är inte ofta jag gör det, kanske skäms om mina jeans har åkt ner och jag visar halva röven för alla på bussen eller om jag säger något som bidrar till pinsam tystnad men ikväll skäms jag på riktigt. Inte för att jag gjort något olagligt eller oerhört dumt utan bara för att jag är en sådan mes och rädd för allt. Är fan rädd för allt har jag kommit på. Är det inte för framtiden så är det för att bli våldtagen & mördad när jag går hem själv sent på kvällen och är det inte för vad jag ska ha för skor på mig imorgon så är det för att jag äter för dåligt, eller för mycket, eller något annat totalt ointressant.

Sitter vid mams och paps PC nu, känns hopplöst ikväll, snubblar på tangeterna.. egentligen så snodde jag bara in den här till sängen för att jag ska kunna kolla på min dokumentär om Smashing pumpkins som jag sett alldeles för få gånger...
Eftersom man helt plötsligt är TYP datorlös så har jag rotat i genom gamla lådor, GISSA VAD JAG HITTA?
världens bästa bok som jag köpte för en tågresa för flera år sedan, då uppskattade jag den inte alls så som jag gjort ikväll, har varit fast... till och med strykt under fina eller genialiska meningar i den.. det är Fredrik Virtanen som skrivit den, en samling av gamla blogginlägg, älskar den människan, vad nu älska är.
"olycklig kär i ingen speciell" heter den iaf.

här får ni ett smakprov.


" kanske är det romantik
kanske är det tro på kärleken, den som håller hela livet, att verkligen vilja att det ska vara så jävla rätt.
det är 17-årigt.
jag är 17 år, jag blir bara en månad äldre för varje år. kanske är jag 18 nu, kanske 21, jag vet inte. det saknas djup här. ich bin infantil.

jag har sett det. en trasig vän blev kär i sommar och blev nästan hel (helt hel finns inte, kärleken kan inte ge det, det fattar till och med jag, 17) Han är perfekt. de är perfekta, jag tror att det kommer att hålla för alltid.
tar han sönder hennes hjärta ska jag ge honom stryk fast än jag inte kan slåss.
men de kommer att hålla, de ser på allt fint de har istället för på det som eventuellt inte finns.

det är så man ska göra, det borde finnas en skola för det och man borde få ett jättelikt guldinramat diplom när man lärt sig.
eller en hel tapet där det står "wow, du fattar, miffo."
Jag tittar sällan på det jag har. det är mycket jag har.
överflödigt äckligt mycket men det gills inte, inte i min hönshjärna.
hönshjärna
hönshjärna
där har vi det.
hönshjära med ett fallskärmshjärta som vecklar ut sig för fort, landar för fegt."
2010-05-25 @ 00:38:42 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0