dum och ung

så jag sitter i Davids fönster i sthlm. Fönsterblecket är stort och lägenheten hur många meter över havet som helst. Jag känner mig lugn. Jag är nytatuerad, mina fingrar är lite svullna. Men fina är dem, trots blod och plast. Ibland måste man göra vissa saker, får tumma ur och ta tag i sitt jävla liv. Tex sluta tjata om allt man vill göra och ta möjligheterna när möjligheterna ges. Eller rycka dem ur handen på den där jävla guden.

Det är sol. och jag känner det nu

I don't need to be so lonely