dum och ung

Googlar man på ordet svartsjuka står det bland annat "Svartsjuka är en känsla som innebär oro för en rival, särskilt när det gäller kärleksförhållanden. Psykologin hävdar att känslan kan komma ur gamla barndomsminnen. Som att bli helt eller delvis övergiven, till fördel för ett syskon t.ex. Dålig självkänsla spelar en stor roll i sammanhanget. Svartsjukan gör att man betraktar sig som förlorare redan innan konflikten (slaget om partnerns gunst) uppstått. Enligt en dansk psykoterapeut härrör svartsjuka till en känsla av otillräcklighet eller att känna sig utanför. Det enda botemedlet är självaktning. Män och kvinnor är lika ofta svartsjuka, men deras svartsjuka tar sig olika uttryck." Googlar man på svartsjuka står det så. Det står även att första steget till "förbättring" är att man inser att problemet ligger hos sig själv, och inte i sin partner. Det är första steget. Men andra då? Andra, tredje och fjärde? Jag känner mig som en tickande bomb när svartsjukekänslorna sätter in. Jag vet att dem är där. Jag är medveten om att det ligger i mig. Inte i dig. Jag är medveten om att min självkänsla och självbild har varit ganska så förstörd och raserad de senaste tre åren. Jag är medveten om att jag i ett sällskap fullt av folk få mindervärdeskomplex och ångest när känslan infinner sig av att jag aldrig kommer räcka till, för någon. Jag funderar ibland på att bli fyllo på heltid, tydligen blir jag väldig smart då. Alltså inte smart som i att hinna med bussen i tid eller inte ta en till öl utan smart som i att jag säger saker som jag faktiskt tror på själv. I helgen sa jag till exempel helt problemfritt "du vet att jag är svartsjuk av mig, det har jag sagt innan. Men vad skulle det hjälp om du inte "fick ha" några tjejkompisar? Jag menar skulle du börja tycka om någon annan mer än mig är det inget jag kan hindra. Jag tror om än mer att begränsningar av de flesta slag är något som är farligt för förhållanden i allmänhet" SÅDÄR SA JAG - OCH TRODDE DET! Den känslan var sjukt skön. Tänk om jag alltid kunde vara full vad gött det hade varit! Eller bara alltid smart och "logisk". Det kan jag nöja mig med sålänge jag får vara full ibland. Hopp, så i vilken ände börjar man? Jag har svårt för att reda ut sånt här, när började jag ta mig rätten att vilja döda varenda tjej som visar dig uppmärksamhet? När man googlar på svartsjuka kommer det även upp "kan växa fram ur undertryckta känslor från barndomen när man känt sig åtsidosatt eller mindre älskad" typ tack så fruktansvärt mycket för att människan är skapt med helt omöjliga förutsättningar! Tack de som fucka upp min pissiga barndom för nu går jag runt och får för mig att min pojkvän ibland bara vill lägga vantarna på någon annan och slippa mitt gnäll om saker jag inte kunnat lägga bakom mig - eller inte orkat ta tag i än. I natt låg du vaken hur länge som helst och smekte mig på ryggen. Du sa att du behövde mig och jag kände att du gjorde det. Snälla kan du inte lägga dina varma vackra underbara händer på min rygg inatt med och kyssa mig i nacken som igår? 23.23 och jag pussade dig för två och en halv timma sedan och jag dör redan lite utan dina läppar. Komma ihåg: googla hur sunt det är att dö utan en annan människas läppar Tips till allmänheten: pussa på de där speciella läpparna oftare än vad du redan gör! Tips till mig själv: jag kanske är bra ändå. Trots allt! Sista tipset: skriv långa inlägg på datorn och inte på din iphone. Min hand har somnat nu.