dum och ung

4-anton. antonantonantonanton

undrar hur det funkar det där, med att det är bra att vara ifrån varandra. jag undrar så himla himla mycket hur det fungerar för det känns som om jag får svårt att gå, stå, andas, leva när jag inte är i din närhet. lika beundrande förälskad askär pirrig som när du tog i mig för första gången och jag frågar mig själv inte längre samma frågor, undrar inte hur det känns att vilja dela ett liv med någon. på alla sätt. jag vet hur det känns nu. det enda jag får ur mig om dagarna är kärleksförklaringar, brev jag vill skriva eller ord jag ibland glömmer bort när du tittar på mig, som jag påminns om senare.
det är ett mysterium det där, att ta en människa för vad hon är, med "fel och brister".
det gör mig varm när jag tänker på att du tar mig för just det. med mina brister.
nyår med en ångestattack på bussen, tårar mot handen och din vänstra hand på mitt högra lår och ciggen i andra. "vill du ha en?" jag firade det nya året på en saltad gångbana med hans läppar mot mina och det var det enda som betydde något. det enda. och att jag sa det jag tänkte i går samtidigt som kylan från hans fönster våldtog mig minst sagt.

jag tänker aldrig mer låtsas längre. tänker aldrig mer låtsas när alla andra kan hålla fasaden uppe för jag vet inte för det första hur man gör och för det andra för vem? när jag sa till dig i går kväll att livet känns meningslöst så älskade jag dig när du svarade mig att det bara är så. alla andra hade kommit med något utlåtande om kärlek, vackra skogar och karriär. för därmed inte sagt att jag inte vet hur det känns. du förstår min höstpojke det är när du är här som jag blommar. det är när du är här som det inte känns meningslöst. även om det är det. det är känslan som räknas. det är känslan som får oss att göra val. inte faktan. jag älskar dig.

2011-01-01 @ 23:22:35 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0