yes i'll be leaving in the fall
Är det kanske så att jag behöver någon slags besatthet för att hålla mig kvar? för att hålla mig fast och vägra släppa taget? något substitut för det jag alltid saknar, vare sig jag är för mig själv eller bara ensam.
det finns inget värre än att vara ensam i ett rum fylld med folk. det finns inget värre än att känna sig hånad, förlöjligad och fånig, om så bara i ens egna huvud. men du borde skämmas, du borde ta åt dig och ha jävligt svårt att somna om natten. du borde väckas av maskiner utanför ditt fönster, utav brus och skrikiga måsar hela sommaren, tills du förstår och tills du ångrar dig. även om det inte förändrar någonting.
har mer humor än någonsin och det är tragiskt, tragiskt att jag bara orkar skratta åt allt elände.
Kommentarer
Trackback
