run away with me tomorrow, june
I kväll är jag nostalgisk och önskar mig tillbaks till 2006. Jag tror aldrig jag känt något så som den hösten.
allting bleknar i jämförelse, det mesta i alla fall. om vi bortser från den 1 mars 2008.
jag minns att jag i femte klass lånade en skiva utav min systers dåvarande pojkvän.
jag minns att det var så nytt, annorlunda och känslosamt. att jag funderade så över titeln, siamese dream, och hur man valde att kalla sig smashing pumpkins, eller, THE smashing pumpkins som faktiskt är hela namnet.
och jag tyckte det var så fint, fast än jag inte riktigt förstod.
3 år senare förstod jag, och jag satt uppe om nätterna och tänkte att fan, hur kan människor gå runt på gatorna om dagarna och missa detta? hur kan folk fortsätta andas utan det här? är det möjligt?
och jag kommer ihåg hur jävla kasst jag mådde, när jag insåg att jag aldrig skulle få se världens vackraste, finaste, bästa band. världens trasigaste men världens mest kreativa människor skulle aldrig stå framför mig och spela från deras hjärtan.
jag vill så tillbaks till tiden just nu, när jag var övertygad om att det var soundtracket till varje individs liv, då, när jag verkligen kände det in på bara huden.
och tänk att jag fick se dem. för två år sedan var jag världens lyckligaste. och de spelade stand inside your love, STAND INSIDE YOUR LOVE, av alla låtar från över 6 album ... du är ett geni Billy, världens vackraste geni. Folk är idioter som inte insett det än.
allting bleknar i jämförelse, det mesta i alla fall. om vi bortser från den 1 mars 2008.
jag minns att jag i femte klass lånade en skiva utav min systers dåvarande pojkvän.
jag minns att det var så nytt, annorlunda och känslosamt. att jag funderade så över titeln, siamese dream, och hur man valde att kalla sig smashing pumpkins, eller, THE smashing pumpkins som faktiskt är hela namnet.
och jag tyckte det var så fint, fast än jag inte riktigt förstod.
3 år senare förstod jag, och jag satt uppe om nätterna och tänkte att fan, hur kan människor gå runt på gatorna om dagarna och missa detta? hur kan folk fortsätta andas utan det här? är det möjligt?
och jag kommer ihåg hur jävla kasst jag mådde, när jag insåg att jag aldrig skulle få se världens vackraste, finaste, bästa band. världens trasigaste men världens mest kreativa människor skulle aldrig stå framför mig och spela från deras hjärtan.
jag vill så tillbaks till tiden just nu, när jag var övertygad om att det var soundtracket till varje individs liv, då, när jag verkligen kände det in på bara huden.
och tänk att jag fick se dem. för två år sedan var jag världens lyckligaste. och de spelade stand inside your love, STAND INSIDE YOUR LOVE, av alla låtar från över 6 album ... du är ett geni Billy, världens vackraste geni. Folk är idioter som inte insett det än.
Kommentarer
Trackback
