dum och ung

lever mina dagar i dur.
äter. andas. äter lite mer.
så jävla skönt att bara få känna något, även om det betyder en spark i ansiktet eller tre steg bakåt så är det på riktigt, nåt att grubbla över eller bara för att få känna att man lever. jag är så van nu att det är löjligt.
varför slutar folk höra av sig när man behöver dem som mest? varför är jag likadan?
varför tror jag alltid att människor som glor föraktar och avskyr mig? att de ska ta upp en påse ur bakfickan och ba SPY? okej, men det är lugnt. jag lever mina dagar i dur nu trots allt.
och du är jävligt fräsch förresten.