dum och ung

att en bomb spränger centralen i bitar, att bussen åker ner i diket, att alla håller tyst för ingen vågar öppna sig öppna käften säga hej och hejdå och NEJ. framför allt nej. 

Sitter på expolektionen och gör ingenting, tycker synd om Carro, ändå orkar jag inte anstränga mig för att bygga något mer på modellen, vi får väl hoppas hon inte hatar mig för alltid efter. 

tänkte jag skulle skriva något här men nu har jag glömt vad det var, glömt varför jag startade en blogg för första början?