dum och ung

Egentligen skulle jag vilja skriva hur mycket som helst här idag, om hur den exotiska värmen äter upp mig här inne i lägenheten, hur lycklig man är när TILL OCH MED jag inte pallar ha strumpbyxor under klänningen. 

har alltid hatat mina ben, tills jag förut stod framför spegeln och tänkte "vadfan spelar det för roll?" jag är faktiskt fin som jag är. faktiskt. 

skulle vilja skriva om hur mycket jag tycker om att vakna upp till en morgon och en dag som känns vacker, vacker i en värld som är ganska tragisk.

att jag inte kan hjälpa att jag faktiskt inte bryr mig om att en till stjärna dött, för som jag skrivit innan är vi alla stjärnor, 

i alla fall i någons ögon. 

och det bästa utav allt är att jag inte ens får dåligt samvete utav att erkänna det. 

jag är en stjärna jag också. och du också älskling. och ni, ni är stjärnor.

ska snart cykla ner till maxi, handla mat & göra middag till mig och Hanna. 

blir så glad av att få ha ansvar, blir glad och sprallig av att gå i mathyllorna, välja och sedan laga, till någon. 

oavsett om jag lyckas eller ej .. 

är ensam med Agust i två veckor nu, 

är orolig för kvällarna, annars känns det fint. 
lite pics från igår 

(och mina FINA ben)